unikmenlikadan

Precis som att en blixt plötsligt tar sin plats på himlen, och åskan skriker genom vinden, precis så fort kan det gå för att en mörk gestalt ska ta form i ens tankar och trycka ner en på botten. Även fast man för en stund sen bara såg sol och ljus, kände värmen mot ens kropp och blodet sjöd inom en. Nyss såg man solen nu ser man regn och blixtar. Nyss var man lycklig nu vältrar man sig i en ångest man inte kan förstå vart den kom ifrån eller varför den är här. Det kan gå så fort, en millisekund kan vara allt som krävs för att den onda gestalten inom en ska bryta sig igenom muren som skyddar lyckan och glädjen i ens liv.
Den vill ta allt, mörkerlägga ljuset.



Men man får inte ge upp. Man får inte lägga sig ner och låta misären bryta ner en.
Det är det farligaste och värsta man kan göra. Även fast man ibland känner att inget spelar någon roll längre, så får man inte ge upp. För dom betyder. För mig betyder dom allt. Mina vänner, familj, min kärlek. Det är för att jag vill vara med er, kunna höra erat skratt, känna eran beröring, se hur vi utvecklas och mognar tillsammans.
Jag vill dela mitt liv med er, det är därför jag alltid fortsätter kämpa. Mörkret har knackat på ofta, men jag står fortfarande som segrare. För att jag har er, ni är mitt hopp, min tro och min kärlek.




Med er klarar jag allt..